Vad hände egentligen? Läs även om det är långt.
Sen i måndags gjorde han slut. Missförstå mig inte, han är verkligen jättegullig och snäll osv, han menade inget taskigt och skrev förlåt och hade faktiskt ganska bra anledningar till att göra slut, och ingen av dom berodde på mig, tur för annars hade jag väl dödat mig själv eller nåt...
Jag blev som ni fattar sjukt ledsen, har aldrig varit så ledsen under hela mitt liv. Sen efteråt fick jag reda på att det var klassens fel, att dom retas och sånt, och då jävlar.
Tror inte ni kommer fatta hur mycket det krävs att en klass ska hålla på för att en kille ska sluta älska sin tjej, asså det är otroligt.
Mitt ex (fyfan vad det gör ont att skriva så) tappade en tallrik i måndags, då var vi fortfarande ihop, och jag tänkte komma och hjälpa honom att torka upp, jag menar så gör man ju. Men då ropar en kille "aa Bene ska du inte hjälpa honom?" och då orkar man inte. Asså man blir bara trött av det, det är så irriterande så det finns inte.
Sen i tisdags säger samma kille, som fått reda på att vi gjort slut och hur ledsen jag är, "vill du döda dig själv..?" och ler sådär taskigt så man vill slå honom, och jag stod inte ut. Gick bara därifrån, såhär nära att börja gråta, orkade inte.
Jag är så jävla arg nu, min klass fick min kille att göra slut med mig. Fatta hur ont det gör (kom inte och säg att jag bara är 12 och inte vet någonting för det vet jag fan visst) och hur arg man blir.
Står inte ut med min klass, står knappt ut med nåt...

Tack för att ni finns! ❤


Hon bor inte i Sverige längre så det är därför hon inte kan skriva Å!


Vänner är det viktigaste som finns, så lämna dom aldrig! Dom finns alltid när du behöver det som mest, och det hjälper enormt mycket. Och ett stort tack till alla gulliga bloggläsare som undrat vad som hänt osv, det värmer!
Älskar er tjejer ❤

Ta bort mig härifrån

Fråga inte om ni ändå skiter i det.
Det tar tid för mig att göra dom, och jag försöker alltid göra det så gott jag kan så ni ska bli nöjda! Då är det inte så kul om jag lagt ner en halvtimme till 1 timme eller ibland mer att göra en header som ni inte ens använder.
Fattar ni? Fråga inte om header/design om ni inte ska använda den. Jag är inget jävla djur som kan göra vad ni ber mig om, fattar ni?? Var glada att jag inte skriver era namn...
Det är dock en annan sak om ni byter header efter ett tag, men jag tycker ni kan ha min header i i alla fall en vecka innan ni byter.
Tack.
Och ett stort förlåt till er gulliga som faktiskt använder det jag gör åt er, ni förtjänar inte ett sånt här tråkigt inlägg! Ni är bäst ♥

iPhone 4 vit!
I ett helt år har jag tjatat om en iPhone, men jag har inte fått nån. I 3 år har jag gått runt med min skruttiga Sony Ericsson W595 medans alla andra har iPhones eller i alla fall touchmobiler/smartphones.
Så ungefär i julas kom jag fram till att jag aldrig någonsin kommer kunna samla ihop 5000 kr, så jag tänkte men då betalar jag i månaden? Men grejen är att det kostade 250 kr i månaden, och det är hela min månadspeng.
Så då kunde jag kanske få månadspeng av pappa? Men jag glömde fråga hela tiden.
Men igår när jag loggade in på facebook blev jag så jävla arg. Felicia hade fått en iPhone 4 i födelsedagspresent, och innan det hade hon en iPhone 3 och innan det hade hon en xperia. Jag låg seriöst och deppade hela igår, det var därför ni fick tråkiga tidsinställda inlägg utan text.
Och nej jag är inte bortskämd som gråter för en mobil, och nej jag är inte en tönt heller. Men ni fattar inte, min mobil är sjukt efterbliven och alla andra har så bra mobiler och man känner sig typ fattig, och sen när ens bästis får det man vill ha mest i världen, när hon redan hade en liknande, ja då blir man inte glad.
Nu till det bra! :)
Jag har kollat på tele2s hemsida, och man kan köpa en iPhone för bara 200 kr i månaden! Fri surf och allt, helt sjukt ju!
Så den här helgen, den här helgen, lördagen den 11 februari 2012 (exakt ett halvår innan jag fyller 13 kom jag nyss på, ett gott tecken!) ska jag köpa iPhone.
JAG SKA KÖPA IPHOOOOOOOOOOOOOOOOOOONE! :D :D


Sen har jag kollat in lite skal också, dessa kommer jag köpa:


Jag är så glaaaaaaaad!

Blir galen!
Lägg ner, fattar du? Och skriv inte massa töntiga facebookstatusar om mig, fattar du?
Din äckliga lilla smällfeta tönt, vad är du för nåt? Din kompis sa förlåt! Men du har inga känslor, du vet inte ens hur man stavar förlåt! Förresten vet du inte hur man stavar nåt alls, du är helt dum i huvudet! Om dina kompisar hör vad du har gjort mot alla, tro mig, ingen kommer vilja vara med dig längre! Alla kommer hata dig, precis som i din förra skola! Grejen är bara att vi inte sjunker så lågt som du, vi mobbar inte. Men gör vad fan du vill då!
Du är helt jävla störd.
Förlåt för surt inlägg, men när jag är på sånt här humör så blir det såna här inlägg också...

Nu är jag säker, jag gillar dig på riktigt.
När jag äter, dricker, inne på datan, i skolan. När jag ska sova, när jag sitter i bussen. Hela tiden.
Om du visste hur mycket du betyder för mig! Om du visste hur det hugger till i mig bara du kramar någon annan, även om du kramar typ alla. Och när du kramar mig, mitt hjärta har gymnastik där inne.
Märker du det inte? Märker du inte att jag följer efter dig på rasterna? Du vet att jag hatar skog.
Ni skulle in dit, men när jag frågade om ni skulle in dit sa ni att ni skulle stå typ utanför. Betyder det att du står utanför för min skull, för att du vill vara med mig? Varför föreslog du då att gå in i skogen, för det var du som föreslog det, det minns jag.
Jag minns allt du gör! Varje ord du säger, varje steg du tar. Och det jag inte minns, det kommer jag på så småningom. Det är ju du som gör det.
Allt du gör spelar roll. För mig.
Jag tolkar allting som om det betyder något. Ibland fattar Felicia inte ens hur jag kan ta något så normalt som ett tecken på att du gillar mig, men det är för att jag kontrollerar det först i mitt huvud. Hur du sa det, log du eller inte? Stod du still eller rörde du på dig? Antagligen rörde du på dig, för det gör du alltid. Det vet ju jag.
Men ibland går det neråt också. Jag tar allt du gör på ett fel sätt. Saker som är helt normala tar jag som att du inte är intresserad, jag är bara en kompis. Men jag vet ingenting! Jag har aldrig tänkt så mycket som nu.
Fattar du inte, jag är inte först av alla i klassen i matten, som jag brukar vara! Märker du inte, förstår du inte? Eller är det för små tecken för att du ska märka, jag kanske är för detaljerad..?
Jag kan inte koncentrera mig, jag tänker bara på dig.
Jag tänker på dig hela tiden.


Folk som gör saker är värda mycket!
Jag vet att många tycker det är överdrivet men vet ni vad? Jag skiter i det! Kom inte och säg att jag överdriver med att göra nåt, jag gör vad jag vill och om ni inte ser upp till en människa så mycket, så synd då!
I alla fall, och jag klickar in mig på hennes blogg och ser att hon gjort ett inlägg om det! Hon tyckte det var gulligt, hon gillade den. Och det är huvudsaken! Jag skrev brevet och gav presenten för att göra henne glad, inte för att få massa typ "eeh?".
Sen att jag blev sjukt otroligt jävla glad över ett till inlägg om mig, det är en helt annan sak! Läs Miixx inlägg HÄR.
Men det jag vill säga är i alla fall att Miixx, eller Malin, är en otroligt stark människa som gått igenom så otroligt mycket i livet, det är inte bara hennes hand som det har att göra med!
Här är några exempel:
http://miixx.myshowroom.se/jag-har-inte-alltid-varit-som-nu/#comment
http://miixx.myshowroom.se/atstorningar/#comment
bildlöst inlägg, men texten räcker nog gott & väl.

Ajdå...
Inte bra...

Blir så jävla arg på skolan! Dom serverar svinäcklig mat, och det är inte jag som är bortskämd och tycker det, jag har många gånger sett lärare slänga maten, och mattanterna äter inte ens maten själva!
Så jag äter ingen lunch i skolan. Varje dag, klarar jag mig med frukost, en macka, middag. Dom förstör mitt liv!
Jag märker själv att jag börjar bli smal. Speciellt mina armar. Men vad ska jag göra? Maten går seriöst inte att äta! Ska jag vräka i mig en massa godis när jag är hemma då eller?!
Jag har inte anorexia, verkligen inte. Jag älskar mat. Ni ser själv att jag gör många inlägg om mat i bloggen, så det är inte det.
Det är bara att vissa saker inte går att äta upp. Och då blir man smal.

Ju mer ni tittar, desto fegare är ni.
Det handlade om folk som hade gjort saker som gjorde dem till hjältar.
Och en av dom berörde mig jättemycket.
Det var några killar som bråkade i en spårvagn kl 10 på kvällen, om jag fattat det rätt så var det några som höll på att slå en kille och knivhugga honom i magen. Men det var inte det värsta.
Det värsta var att alla andra i spårvagnen bara satt där och glodde.
Vissa tittade, medan andra bara tittade ut genom fönstret och inte ens brydde sig om vad som hände!
Okej, jag erkänner att jag själv inte vågat gå dit och säga till. Men jag hade ringt polis och skrikit att dom skulle lägga av eller nåt, inte bara sitta och titta ut genom fönstret!
Men så gick en tant på, Lisbeth. Och självklart frågade hon vad som hände, och några berättade för henne. Hon fattade inte heller varför folk bara stod där och tittade, vad fan var deras problem?! Så hon gick fram och försökte få killarna att sluta. Det var ju ganska svårt, så hon lyckades inte direkt. Hon vände sig om och skrek till alla andra Är det ingen som kan hjälpa till?!
Inte ens då hände något! Idioterna fortsatte bara titta ut genom det jävla fönstret!
Till slut lyckades hon som tur var, och dom som skadat killen fick fängelsestraff.
Men ändå, kan ni fatta?! Bara sitta där och glo. Fyfan, dom borde också åka in i fängelset.
Klicka HÄR för att se klippet, kolla inte om ni är känsliga för sånt. Men det är inte så mycket blod, så kolla ändå. Haha.

Vad ska jag göra?
Vad ska jag säga, hur ska jag säga det? Jag vet att du läser min blogg. Hoppas du förstår att det är dig jag menar.
Du är snäll och jag tycker om dig jättemycket, men på sista tiden har du blivit konstig. Du var bättre innan.
Jag vill inte bli osams med dig, nej, jag vill fortfarande träffa dig i bland och kanske vara tillsammans på rasterna då och då.
Men inte hela tiden. Vi håller på att glida isär, vi är olika.
Vi var lika när vi var mindre. Då tyckte vi lika om allt.
Men nu är vi olika. För olika. Olika klädstilar, olika intressen, olika sätt att vara, olika sätt att prata. Olika åsikter.
Vanligtvis kan man leva med det ändå. Men det går inte nu, du är på väg åt ena hållet och jag åt andra.
Vi är olika människor.
Vi hör inte ihop.
Jag vill inte såra dig, du har varit så snäll mot mig. Du har varit en underbar person mot mig.
Vi har så mycket minnen ihop, och det vill jag att vi fortsätter att ha. Jag vill inte kasta i väg dig och allt som har med dig att göra.
Jag vill bara vara mindre med dig. Jag gillar henne mer än dig. Vi är mer lika, vi är bättre kompisar, vi hör ihop.
Jag och du hörde ihop. Men inte längre. Vi beter oss olika. Vi är för olika.
Och när jag skrev att du var konstig, jag menar inte att du är dum. Jag menar att du är konstig enligt mig, inte rätt för mig. Men du kanske är rätt för någon annan? Var med henne i stället.
Jag kan vara barnslig med henne, jag vet. Men det är inte samma sak som att knacka på en spårvagnsruta och skratta åt det, eller hur?
Eller kanske är det det?
Det är det jag menar, vi är olika.
Förlåt om du blir ledsen. Det är jag med.


Trött..
Orkar inte gå upp på morgonen. I skolan försöker jag i alla fall vara normal, tror jag lyckas med det. Men så fort jag kommer hem, då orkar jag inte! Jag bara sätter mig framför datan, gör vad jag ska och sen kopplar av bara.
& jag menar inte att gnälla, eller att säga att jag är trött på bloggen. Det är bloggen som håller mig pigg.


Det gör ont.

Sportläraren gravid
Tycker sånt här är supermysigt och tycker graviditet är jätteintressant! Läser 2 mammabloggar och kollar på graviditetsprogram, typ i går var det nåt på Svt1 som hette Barn till varje pris, det handlade om föräldrar som inte kunde få barn (av flera anledningar, en kille hittade ingen, 2 killar var bögar, en tjej blev inte gravid hur hon än gjorde) och jag skrek på mamma så fort hon kom i närheten av tvn eller gjorde nåt lite ljud, haha!
Och nån annan gång kollade jag på Sanning eller konsekvens, fast bara en gång för det handlade om graviditet i första avsnittet :P Sen såg jag En unge till på tv4 play, beroende är jag! Sen har jag googlat på det och sånt skit, haha...
Så jag blev jätteglad för hennes skull och ställde typ 1000 frågor, vilken vecka är du i? När ska du föda? Kommer du göra kejsarsnitt eller inte? Vet du om det är en tjej eller kille? osv...
Det som är synd är att hon kommer vara mammaledig efter jul, så vi kommer få en annan sportlärare och det är så synd, hon är verkligen bra!

(google bild)
Och missförstå mig inte nu! Jag skulle verkligen inte vilja bli gravid i sån tidig ålder, men jag tycker det är intressant och mysigt och sånt :)
Ps: Min favvofilm är en film som handlar om en tjej som inte blir gravid :P

Det är okej att vara avundsjuk!
Man tänker att man inte ska säga det, då verkar man konstig. Man tänker att nej då, jag är inte avundsjuk! Varför skulle jag vara avundsjuk på henne??
Vi tar mig som exempel.
Felicia har en tröja, ni vet den blåa från gina tricot jag skickade ut på inlägget Vill ha? Fast i rosa. Den tycker jag är supersnygg, och den passar henne. Fast på mig är den inte snygg, och jag antar att det är därför jag är avundsjuk på att hon har den. För jag kan ju egentligen gå & köpa den?
Först tänkte jag "Vah, jag, avundsjuk på henne? Nej!" men ju mer man håller på så, desto mer växer en ilska, en irritation. Så efter ett tag tänkte jag "Men gud, varför har hon på sig den varje dag?? Den är ju inte ens snygg på henne! Vill hon visa urringningen eller? Den sitter ju fan konstigt på henne, hon är så liten så urringningen blir helt cp!"
Men hallå?
Okej, hon är rätt liten så den blir mer urringad än vad den egentligen ska vara, men den är fortfarande snygg på henne och hon har den inte alls varje dag.
Så vad fan? Är det inte lättare att bara erkänna för henne för sig själv att man är avundsjuk på att den sitter fint på henne? Hon kanske till och med blir glad.
Avundsjuka betyder inte alls att man har dåligt självförtroende som alla säger, alla är avundsjuka i bland! Jag är 100% säker på att Alma, Jackie och Felicia varit avundsjuka på mig också lika väl som jag varit det på dom.
Så sluta tänka, sluta irritera er på den stackare som inte ens gjort nåt!
Ni är avundsjuka, och det är helt okej!

MALIN MIIXX JOHANSSON

(och jag skiter i om detta är en stark bild.)
Hur fan kan man trycka ner en person så mycket att den gör så här? Hur fan kan en människa spendera timmar på att skriva elaka kommentarer ("Hade jag sett ut som du hade jag dränkt mig :)"), ändra sin IP, för att trycka ner en underbar person så här? Miixx är en sjukt stark person, hon har tidigare försökt skita i kommentarer och tycker att man ska vara sig själv, krossa idealen! Miixx är galet stark.
Så ni kan tänka er vilka kommentarer som krävs för att få henne att må så här? Tryck på meningen så ser ni.
Miixx är min förebild. Dör hon, dör jag. Utan Miixx är bloggvärlden inte värd ett skit.
Malin. Jag tog åt mig när jag såg bilden. Jag blev ledsen, är fortfarande det. Snälla. Jag vet att jag bara är en bloggläsare bland dina miljarder andra, men jag slår vad om att jag är ditt största fan. Jag vill verkligen att du lovar att inte göra om det här. Snälla, gör inte om det. Gjort är gjort nu, man kan tyvärr inte spola tillbaka tiden. Och tyvärr inte spola ner idioterna som skrev detta. Men man kan däremot lova sig själv att inte göra om detta. Och det vill jag att du gör.
Fina fina Malin. Gör inte om detta.
